obrieen

Tog världens sorgligaste promenad imorse, hade världens klump i halsen. Har inte gått den vägen på två år bara för att jag visste hur det skulle kännas. Gick dit vi bodde med pappa förut och när jag väl kommer fram så ser jag att våran balkong var öppen, det var så himla konstigt att nån annan bor i vårt hem.

 Riktigt jobbigt faktiskt, man har så himla många minnen därifrån och man var så himla trygg, det känns som om allting finns kvar men det är verkligen borta och det har aldrig riktigt slagit mig förut.

Nu ska jag se idol, hejdoo!